Besiktningsrapport Östhammar
Undertecknad har under Pingsthelgen besiktigat Östhammars kyrkas nya orgel byggd av Smedmans Orgelbyggeri AB, orgelbyggare Karl Nelson.

Den tekniska konstruktionen överensstämmer med beskrivningen i anbudet, vilken också var kontraktsbilaga. Några avvikelser finns, men de innebär ej någon försämring av den beställda orgeln. Nedan följer en beskrivning av orgeln.

Orgelns alla trädelar är tillverkade i massivt trä som dessutom är kvartssågat. Ett undantag från kvartssågningen finns: stämgången. Detta är rimligt och saknar betydelse. Använda träslag är i första hand svensk furu, lagrad i minst fem år; mindre mängder ek, lönn, bok och al förekommer också liksom jakaranda och ebenholz.

Orgelhuset, med ramar och spegelluckor, är gjort av massiv furu. Fasaden är ljudande och innehåller pipor från Præstant 8’. Den lägsta fasadpipan är D och den högsta h: från c1 och uppåt står Præstant 8’ omedelbart bakom fasaden. C och A står i turellen bakom fasadpiporna och för att C skall få plats är gjort ett hål i orgelhusets tak; när de förgyllda sniderierna är på plats kommer detta hål inte att synas. Præstant 8’ Ciss transmitteras från Rörflöjt 8’, en utrymmessparande åtgärd som är fullt acceptabel. Fasadens pipuppställning följer väderlådorna upp till f; från fiss övergår heltonsuppställningen till tersuppställning varför tonerna fiss till h i fasaden förbinds med väderlådan med blykondukter; dessa är mycket väl utförda. Tersuppställning är för övrigt den mest idealiska pipuppställningen. De små avvikelser från ursprunglig arbetsbeskrivning som förekommer i fasaden beror på orgelns begränsade format och får anses vara rimliga och påverkar inte orgelns klang.

Orgelns traktur och registratur är helmekaniska. Trakturen är fritt hängande med enarmiga tangenter vilket ger organisten optimala möjligheter att kontrollera tonansatsen. Filtfria lagringar bidrar till den goda spelkänslan och får inte som konsekvens i Östhammarorgeln det annars så vanliga mekaniktickandet - något som tyder på en mycket skicklig orgelbyggare. Vällarna är gjorda av stål med stålstift (ej mässing) och med vippor av lind (ej lönn) och vinklar av aluminium (ej lönn) (ursprunglig arbetsbeskrivning inom parentes). Även dessa avvikelser från ursprunglig arbetsbeskrivning saknar betydelse.

Spelbordet är i ek som amoniakrökts och därefter oljats. En svartbetsad boklist fungerar som tangentstopp; tangenterna är av lind med beläggningar av koben (heltoner) och ebenholz (halvtoner). Man sitter bra vid orgeln och spelkänslan är som tidigare sagts ytterst behaglig; tangentdjup har rätt förhållande till mekanikmotstånd vilket gör att man kan spela länge utan att bli trött; kontakten med ventilen är god vilket möjliggör ett uttrycksfullt spel. Registerandragen är vackert utformade i jakaranda och bekväma att dra liksom lätta att nå; registerskyltarna är lätt läsbara och dessutom dekorativa. Notställ och belysning är praktiskt utformade; belysning får naturligtvis anpassas till den organisten som mest använder orgeln. Pallen är av ekonomiska och estetiska orsaker inte vevförsedd men är försedd med klossar som kan läggas under pallen i två lägen; behövs ytterlige höjdvariation kan ytterligare klossar beställas – jag tror dock ej det blir aktuellt.

Väderlådans ram är av kvartssågad ek och i övrigt har fur använts. Mellan slejfer och pipstock finns små plasttätningar. Ventilerna är belagda med skinn av högsta kvalitet. En elegant lösning är den stopphylla för ventilerna som är inbyggd i spåntbrädan. Redan vid besiktningstillfället var ventil- och ventilstoppskinn något nedsmutsade av luftföroreningar, ett tråkigt tecken på den tid vi lever i.

Orgeln förses med luft från en 3-fas Laukhuff-fläkt som behöver smörjas var 15 000 speltimme. Nästa smörjningstillfälle torde därför inträffa om cirka trettio år om orgeln i snitt spelas tio timmar i veckan vilket förmodligen är högt räknat! Fläkten sitter under en kilbälg med automatiskt luftreglage och en stödbälg. Vid absolut tystnad i kyrkan hörs ett mycket svagt sus från fläkten/bälgen; decibelnivån uppskattar jag till hälften av vad som är normalt och acceptabelt. Ytterligare ett tecken på en mycket god orgelbyggare är spelluftens ”uppförande”. I Östhammarorgeln är den flexibel men ändå stabil, något som är mycket svårt att uppnå men som här har lyckats till fullo.

Karl Nelson är också en av mycket få orgelbyggare som verkligen kan säga att han tillverkar allting själv (utom fläkten). Detta gäller också pipverket...
Fasadpiporna är tillverkade i 85-procentig tennlegering; övriga principalstämmor i 75-procentig blylegering med sickling och hyvling av pipornas insida; flöjtstämmor och trumpet i 95-procentig blylegering med hamring av metallen. Personligen har jag sällan sett så vackra orgelpipor. Alla täckta metallpipor har lödda hattar och de öppna piporna är skurna på ton; orgeln har alltså alla förutsättningar att inte behöva stämmas annat än med mångåriga intervall. Behövs av någon anledning ändå stämning bör orgelbyggaren själv tillkallas då orgeln kan skadas av okvalificerat stämmande. De tre lägsta tonerna i trumpet 8’ måste stämmas för hand, utan stämkrycka. Anledningen är att de uppfällbara och fästbara stämdörrarnas dimensioner bestäms av den smala stämgången som i sin tur bestäms av hur långt ut i rummet det är möjligt att låta orgelhuset stå. Ett mindre obehag är alltså priset för en mycket större fördel, den att inte behöva öppna hela bakstycket ? och därmed påverka stämningen! ? varje gång man skall stämma trumpeten. Jag kanske skall påpeka att vad jag ovan sagt om stämning inte gäller trumpeten; den skall stämmas regelbundet.
Orgeln är milt tempererad, dvs. varje tonart har sin karaktär men spel i alla tonarter är möjligt. Intonationen är av samma höga kvalitet som resten av orgeln. Orgelns klang är närvarande utan att dominera; den är frisk utan att vara frän; stämmorna smälter väl ihop utan att förlora sin individualitet. Det är svårt att beskriva klang och vad jag redan skrivit kan lätt uppfattas som ”blomsterspråk”. Men uttryckt på ren svenska: Östhammarorgeln är en av de bästa orglar jag kommit i kontakt med. Karl Nelson har lyckats förena noggrannhet och estetiskt sinnelag i hantverket med klangkonst på högsta nivå, något som inte inträffar alltför ofta. Blir följande Karl Nelson-orglar bara lika bra som Östhammarinstrumentet har vi bevittnat starten för en ny stor orgelbyggare. Östhammars församling är att gratulera för modet att satsa på en ung och inte så känd byggare och för modet att låta honom utforma en orgel efter sitt eget huvud. För detta mod har Östhammars församling belönats med ett ytterst gediget byggt och klangskönt instrument. Det är med entusiasm och glädje som jag godkänner Karl Nelsons opus 1, den nya kororgeln i Östhammars kyrka.

Hans Hellsten
Professor i Musikhögskolan i Malmö

Tillbaka