Östhammar
Östhammars nya kororgel beställdes 1998 och var firmans första nybyggnation under den nya ledningen. Alla förutsättningar fanns redan då för ett bra resultat – en bra akustik, bra placering i rummet, en samarbetsvillig organist och kyrkoråd. På läktaren i kyrkan finns en större orgel i behov av en dyr renovering, och församlingen önskade en mindre orgel som kunde leda liturgin under tiden när den eventuella renoveringen utfördes. Orgeln skulle också fungera som continuoinstrument samt för att ackompanjera kören. Som alltid med en kororgel var det dock viktigt att orgelns storlek ej skulle dominera i rummet.

Orgeln skulle placeras framme till höger i kyrkan mellan två fönster med ett avstånd på två meter emellan, alltså ett relativt litet utrymme men med bra höjd. Redan från början var det meningen att orgelklangen skulle baseras på en åttafots-principal i huvudverket och att orgeln skulle ha två manualer och pedal. Man insåg tidigt att med de ekonomiska och utrymmesmässiga begränsningar som fanns måste pedalen bestå av endast en subbas 16’, samt att klangvariationen i pedalen måste komma från kopplens möjligheter.

Utseendet av orgelskåpet bestämdes av fönstrens placering och av orgelbyggarens önskemål om att placera så många pipor som möjligt av principal 8’ i fasaden. Vi insåg direkt att det var omöjligt att placera hela 8’ stämman i fasaden. Att dela upp fasaden i de traditionella fem fälten skulle även minska antalet pipor som kunde rymmas i fasaden. Till slut hittade vi en inspirationskälla i den gamla orgeln i Östra Ljungbys kyrka - en orgel byggd 1707 av Johan Georg Amdor - vilken stilmässigt även stämde väl med kyrkans interiör. Fasaden delades i tre fält, där den mittersta blev ett spetstorn med de största piporna. Fasaden kom att innehålla pipor från Praestant 8, D – h; stora C placerades i tornet bakom fasaden och c_ – d_ direkt bakom fasaden i tersuppställning. Skåpets djup begränsades till 70 cm i överskåpet och 60 cm i underskåpet. Orgeln är ställd 45 cm från väggen, och subbas 16’ står under stämgången mellan orgelskåpet och väggen. Helheten blev en hög och slank orgel, som från sidan (där församlingen sitter) är väldigt diskret trots dess höjd på 4,8 meter.

Fasadpiporna är gjorda av 85 % tenn. Rörflöjten och trumpeten är av 95 % hamrad bly och de övriga metallstämmorna är av 75 % handhyvlad bly. Pedalens subbas är gjord av al, medan bröstverkets flöjter 8’ och 4’ är gjorda av kvartsågad ek. Den lilla trumpeten har som förebild den historiska stämman i Eenum, Holland (en fyrafotsorgel). Mensuren är minimal men klingar ändå bra tack vare de breda, bly-belagda tyska munstyckena. Förutom att fungera som solostämma smälter trumpeten smidigt in i tuttiklangen.

Luftsystemet består av en enda stor kilbälg som står i ett litet skåp till höger om orgelskåpet. Orgeln har en liten stödbälg under huvudverkets väderlåda. Lufttrycket är ca 72 mm Vp. Luftsystemets musikaliska egenskaper ger intryck av historisk flexibilitet, dock utan att vara ”historisk” på ett bokstavligt sätt.

Följande personer har arbetat med instrumentet
Mouafak Failli Orgelhussnickerier, luftsystem, pedalklaviatur
Karl Nelson Projektering, metall- och träpipor, intonation
Gabriel Nordangård Subbas, mekanik
Johan Sköld Väderlådor, klaviatur, mekanik, montage
Peter Ardstål Spelmekanik
Johan Gustafsson Registerskyltar
Franz James Spelmekanik
Bengt Tribukait Intonation
Tomas Öjersson Svetsning
Sven-Olof Carlsson Färgsättning och förgyllning
Suzanne Sundström Ornament
David Aurelius Organist
Siri Eriksson Kyrkorådets ordförande
Hans Hellsten Kontrollant

Det klangliga resultatet är ett samarbete mellan alla de tekniska detaljerna - en hängande mekanik helt utan filtpackningar, en flexibel luftförsörjning, pipornas tersuppställning, skåpets akustiska egenskaper, en musikvänlig stämning. Besiktningsrapporten, skriven av Hans Hellsten, beskriver orgelns klang så här:

”Intonationen är av samma höga kvalitet som resten av orgeln. Orgelns klang är närvarande utan att dominera; den är frisk utan att vara frän; stämmorna smälter väl ihop utan att förlora sin individualitet. Det är svårt att beskriva klang och vad jag redan har skrivit kan lätt uppfattas som ’blomsterspråk’. Men uttryckt på ren svenska: Östhammarorgeln är en av de bästa orglar jag kommit i kontakt med. Karl Nelson har lyckats förena noggrannhet och estetiskt sinnelag i hantverket med klangkonst på högsta nivå, något som inte inträffar alltför ofta. Blir följande Karl Nelson-orglar lika bra som Östhammarinstrumentet har vi bevittnat starten för en ny stor orgelbyggare. Östhammars församling är att gratulera för modet att satsa på en ung och inte så känd byggare och för modet att låta honom utforma en orgel efter sitt eget huvud.”


Tillbaka